Det är tisdag morgon
och jag vägrar inse att hösten är här.
Redan.
Det är fortfarande augusti (ja, den sista.. men det spelar ingen roll!) Solen skiner och så länge den gör det är det faktiskt ganska varmt..
I söndags gjorde jag min sista dag på ikea. Nu är jag arbetslös och fri som en fågel!! Nepal är nära. Om 2 veckor har jag landat i Katmandu.. och jag längtar efter att stå ensam på ett högt berg eller bara se ut över de stora fälten.
Oändligheten.
Och bara andas!
Det är nästan så jag spricker. Är så instängd här. Folk som tjatar och frågar om allt man gör.
Och inte gör.. Ska ha kontroll. Det är hemskt men jag stannar upp.
Andas.
Och tänker att om 2 veckor är jag fri!
När jag vaknar upp då vet inte ens jag vart dagen tar mig...